Previous Page  3 / 44 Next Page
Information
Show Menu
Previous Page 3 / 44 Next Page
Page Background

februari 2017

 sekotidningen

3

n

innehåll

4 

|

Bara vädret är dåligt.

36 

|

Alex vet aldrig hur mycket han får jobba.

26 

|

Nej till sjukpenning.

28 

|

Tema om hur Seko ska växa.

arbetsplatsen

4

Segermo

Entreprenad

har arbetsmiljö, lön och

inflytande som får de

anställda att stanna.

aktuellt

8

Avtal 2017

. Nu börjar

det röra på sig. Vi går

igenom när det händer.

10

Partiklar

i tunnelbanan.

Hur farlig är luften

under jord?

13

Motioner

. Vi gräver

i högen och ser vad

medlemmarna vill att

kongressen ska besluta.

reportage

18

Polis i Rosengård

, ska

både klara skjutningar

och hjälpa medborgarna.

intervju

22

Ola Brossber

, om-

budsman i Gävle-Dala

brinner för rättvisa.

reportage

20

Carina Österman

är

brevbäraren i Örebro

som Försäkringskassan

vill tvinga till jobb som

hennes förstörda axel

inte klarar.

tema

28

Medlemsvärvning

. Nu

ska kurvan vända. Hur,

vet de i A-gruppen och i

Karlskoga.

hälsa

32 Varva ner

, både viktigt

och svårt. Så här gör du.

sekosidan

38

Janne Rudéns

krönika,

nytt från a-kassan,

adresser till avdelning-

arna.

mitt jobb

39

Helena Larsson

, flyg-

platstekniker på Visby

flygplats.

O

m du har tråkigt på jobbet är det

förmodligen bara en tidsfråga

innan en robot av något slag har

befriat dig från det, vilket kan­

ske inte nödvändigtvis är något

att beklaga sig över så länge det

finns roligare jobb som väntar

runt hörnet. Problemet är att det inte alltid

finns något nytt jobb som väntar runt hör­

net och att allt färre av de jobb som ändå

väntar inte är särskilt roliga, i varje fall om

man får tro de samstämmiga undersök­

ningar som visar att alltfler människor är

oengagerade eller vantrivs på sina jobb.

Till saken hör att inte heller jobb

som

nyss betraktades som roliga, eller i varje

fall någotsånär kvalificerade, går säkra för

robotar och deras algoritmer (de datapro­

gram som definierar robotarnas arbetsgif­

ter och styr dem). Och att även jobb som

tills vidare går säkra riskerar att få något

algoritmiskt över sig också de, eftersom det

är med algoritmers sätt att ”arbeta” som

allt fler mänskliga jobb kommer att jämfö­

ras och konkurrera. På område efter områ­

de ställs numera mänsklig intelligens mot

något som kallas artificiell intelligens, och

där den artificiella intelligensen bedöms

vara smartare, eller åtminstone mera kost­

nadseffektiv, riskerar mänsklig intelligens

att nedvärderas.

Ochmed den värdet av omdöme, erfaren­

het, inlevelse, empati och annat somhör den

mänskliga intelligensen till. Och därmed

också värdet av det vi kallar denmänskliga

faktorn och som vanligen förknippas med

människans förmåga att göra misstag men

som lika mycket bör förknippas medmän­

niskans förmåga att göra det storartade.

Det här är ett av flera skäl

, tror jag, till

att människor vantrivs på sina jobb, i syn­

nerhet på jobb där kärnverksamheten, om

man så får säga, är att jobba med männi­

skor. Att jobba med människor inom exem­

pelvis vård (också kriminalvård), skola och

omsorg är inte bara att ha intelligens nog

att utföra en på förhand ”programmerad”

arbetsuppgift, utan också att göra bedöm­

ningar, etablera relationer, skapa förtroen­

de och värdera individuella resultat.

Det innebär också att en arbetsuppgift

sombygger påmänsklig intelligens inte all­

tid kan sägas vara fullgjord bara för att den

tid somavsatts för att fullgöra den har gått

ut. En sjuksköterska eller lärare eller vårda­

re somkänner att de inte fått tid ochmöjlig­

het att göra sitt jobb, som istället tvingats an­

passa vad de måste göra till vad en algoritm

i något managementsystemhar bestämt att

de måste göra på ett visst sätt och på en be­

stämd tid ochmed ett bestämt resultat, ris­

kerar att levamed en gnagande känsla av att

inte ha gjort sitt jobb ochmå dåligt av det.

Det finns kort sagt stora områden

i ar­

betslivet där det här sättet att organisera

arbetet, låt oss kalla det robotsättet, mins­

kar förutsättningarna att göra ett bra jobb

och istället ökar vantrivseln på jobbet.

Det är kort sagt dags för den mänskliga

intelligensen att visa vad den går för.

Exempelvis genom att bättre förstå vilka

jobb den artificiella intelligensen kan göra

bättre – och vilka jobb den kan göra sämre.

Kommentera!

Mejla kommentarer på kröni-

kan till:

redaktionen@sekotidningen.se

E

Inte heller jobb som nyss

betraktades som roliga

går säkra för robotar och

deras algoritmer.

Göran Rosenberg

,

journalist och författare

krönika

Arbetets tråkighet