HÄLSA OCH LIVSKVALITET FÖR ALLA KVINNOR 31 ”ÄLDREOMSORGEN har blivit en tredubbel kvinnofälla” Det är väl känt att kvinnor står för en god del av den omsorg som äldre erhåller under sin sista levnadsperiod. Dessa insatser ses som en kärlekshandling och ingår i våra ”personliga kontrakt”. Men det är också en fälla som kvinnor hamnar i när det samhälleliga kontraktet inte längre håller vad det lovar. Tas denna kvinnokraft för given? Strax före jul fick Socialstyrelsen i uppdrag att föreslå hur ett nationellt kompetenscentrum för äldreomsorg kan inrättas och organiseras vid myndigheten. “Agenda 2030” innebär att uppdraget utgår från ett kritiskt evidenstänkande som kräver kunskap och kompetens, och även värdighet och känsla av etiskt försvarbart jämlikt handlande oavsett personens roll eller bakgrund. Arbetets former, ersättning och villkor ska väcka känslan av ” det jag gör är viktigt för samhället och livet måste vara värt att leva ända in till slutet.” Realismen i uppgiften blir beroende av om äldreomsorgens komplexitet särskilt kvinnors situation, bejakas. Sista resan, livets slut, är unik för varje person och dennes närstående. Samhällets äldsta och sköraste får omsorg av anställda med varierande kompetens varav påtagligt många arbetar deltid eller är timavlönade. I Regeringsförklaringen november 2021 anförde statsminister Magdalena Andersson krafttag mot tre allvarliga samhällsproblem; bl.a. ”ta tillbaka kontrollen över välfärden så att alla medarbetare har de villkor som krävs för att göra sitt jobb” (2/15). Krafttagen kräver en djup eftertanke omkring dagens villkor för mottagarna såväl som för dem som utför det dagliga vård- och omsorgsarbetet. Omständigheterna för livets sista fas ser olika ut för män och kvinnor, betydelsefullt för alla, men i all synnerhet är det en fråga för kvinnor. De lever längre än män, gifter sig oftare med män som är äldre än dem själva och därmed blir de ”kvar” när make, sambo, särbo, eller vän lämnat livet. Det är väl känt att kvinnor står för en god del av den omsorg som äldre erhåller under sin sista levnadsperiod. Dessa insatser kan ses som en kärlekshandling men de kan också ses som en fälla som särskilt kvinnor hamnar i när det samhälleliga kontraktet inte längre håller vad det lovar. Har samhället (politiken) övergett de tankar som en gång formade den svenska välfärdsmodellen? Har utvecklingen smugits in utan ett offentligt samtal eller tas denna kvinnokraft för given? Mötet med en person i livets kanske största kris kräver känslighet, följsamhet och förmåga att fånga små signaler. Det kräver att de som är nära, vård- och omsorgspersonal, har den kompetens som krävs för att lägga ihop små signaler och komma till slutsatsen att ”något är fel”, vidta åtgärder så att rimlig balans och livskvalitet kan vidmakthållas. Vård och omsorg är i ett etiskt dilemma. På ena sidan krävs kompetens att tolka subtila signaler, förstå personens komplexa situation utifrån ett helhetsperspektiv och vidta relevanta åtgärder. På andra sidan finns verksamhetens bemanning, tillgänglig kompetens och kunskap för att vidta relevanta åtgärder. I hög grad är det kvinnor med ingen eller begränsad utbildning som får ta hand om och bära ansvar för denna etiska problematik, behov kontra möjligheter. Många som försöker hantera denna etiska problematik är kvinnor födda utomlands. Enligt SCB:s yrkesregister är drygt var fjärde anställd undersköterska och fyra av tio vårdbiträden inom vård och omsorg födda utomlands. Det i sig skapar ytterligare dilemman. I Linda Lills avhandling (2007) beläggs könsdiskriminering, utsatthet och rasism i äldreomsorgsarbetet. Etnicitet i äldreomsorgen får mening både på en konkret och en strukturell nivå. En dold rasism i förhållningssättet där människors personligheter kulturaliseras och etnifieras. När föreställningar om etnicitet blir överordnade riskerar vi att missbedöma och feltolka situationer. Äldreomsorgen framstår som kvinnofälla, tredubbelt; vård- och omsorgsgivare i hemmet, vård och omsorgsmottagare, och kvinna invandrad till Sverige. De får inte de redskap som arbetet kräver. Samhällets (politik) uppmärksamhet ska riktas mot dem som är mottagare av vård och omsorgsinsatser, men det räcker inte. De som ska genomföra insatserna måste ha kunskap, kompetens, ansvar och möjligheter att vidta de åtgärder som behövs för att utföra ett bra arbete i äldreomsorgen. Ledamöter i medicinska expertgruppen 1,6 & 2,6miljonerklubben: Solvig Ekblad, professor i mång- kulturell hälso- och sjukvårdsforskning, Karolinska Institutet Ami Hommel, professor i vård- vetenskap, Malmö universitet Ingalill Rahm Hallberg, professor emeritus, Lunds universitet Alexandra Charles, ordförande i 1,6 & 2,6miljonerklubben
RkJQdWJsaXNoZXIy MjcwMjg=