Spädbarnskolik

Spädbarnet är hjälplöst och beroende av att människor tillgodoser dess grundläggande behov, särskilt behovet av närhet, mat och värme. Fysisk närhet är livsviktigt för det späda barnet och hjälper barnet att börja knyta an. Anknytningsrelationen är spädbarnets mest betydelsefulla verktyg för att överleva. Föräldern har ett instinktivt behov av att omhänderta barnet, men lär sig också genom samspelet med barnet hur man gör. Ett av barnets beteenden för att kommunicera med sina anknytningspersoner är att skrika och barnets skrik framkallar hos föräldern en stark drift att trösta. Det nyfödda barnets skrik Man brukar säga att barnet har fyra olika sorters skrik; det första är födel- seskriket, som är förknippat med livskraft och är en förutsättning för bar- nets fortsatta liv. Det andra skriket använder barnet då det utsätts för smärtsamma stimuli, det tredje uttrycker hunger och det fjärde signalerar behov av uppmärksamhet och närhet. Gnäll och skrik är ett sätt för barnet att kommunicera och barnet förväntar sig att bli omhändertaget. Studier har visat att många spädbarn skriker och/eller gnäller som mest från cirka två veckors ålder fram till tre månaders ålder. Det är vanligt att barnet bör- jar gnälla/gråta på eftermiddagen och slutar att gråta runt midnatt. Barnet är otröstligt Definitionen för spädbarnskolik är densamma sedan 50 år tillbaka i tiden. Spädbarnskolik kallas det när ett friskt barn, som går upp i vikt, skriker och/eller gnäller mer än tre timmar/dag i mer än tre dagar/vecka i minst tre veckor. En del barn drar upp benen mot magen och spänner sig, samtidigt som det grimaserar och skriker. Vissa barn trycker också huvudet bakåt. Det typiska är att barnet inte kan tröstas och/eller att skriket startar plötsligt och utan förvarning men slutar lika plötsligt. Kolik Sida 3