Kommunalarbetaren 2021 / 15

KOMMUNALARBETAREN 6 En av de få saker jag kan påverka på mitt arbete och för min hälsa är att göra ett aktivt val att inte springa fortare. J ag har jobbat hela helgen, det har varit väldigtmycket men gått bra då jag har helt fantastiska och kompetenta kolleger. I morgonmåndag är jag åter på jobbet och hörde att vi fattades personal, sex stycken har sjukanmält sig. De flesta blir stirriga och jagar upp sig av sånt, vilket är synd. Vet ni vad jag gjorde?! Jag slängde upp benen på vår fläckiga, illaluktande och slitna tvåsitsiga Ektorpsoa som jagmed nöd och näppe får plats i medmina långa och trötta ben, och kunde inte bry migmindre. Jag är väldigt glad och tacksamatt det inte är jag som är chef och som leder och fördelar arbetet. Måndagar (ja, många övriga dagar också) brukar jag inte ens se chefen då hen är på sedvanligamöten, vilket är synd då jag högljutt önskar en närvarande chef. VÅR PLANERARE OCH samordnare som alltid är närvarande på kontoret, är tyvärr de som får den första kängan av oss i ren frustration, vilket inte alls är rättvist mot dem. De *gör också det bästa de kan av den situation vi befinner oss i. Men jag kommer i vanlig ordning till arbetet och gör det somstår i mitt schema. Varkenmer ellermindre. Jag är en eektiv person, men jag stressar inte, det tar den tid det tar. Sedan om jag har ett så packat schema att jag blir timvis sen så är inte detmitt problem, det är chefens problemoch tyvärr problemför demvi vårdar. Nu kan ni tro att jag har ett riktigt isigt kallt hjärta, men snarare tvärtom. Men för att jag ska överleva och orka arbetamånga år till såmåste jag på något vis skyddamig själv för att inte gå i fällan att stressa ihjäl mig eller brymig förmycket. Det är de få sakerna jag kan påverka påmitt arbete och förmin hälsa, att göra ett aktivt val att inte springa fortare. DAGENS SANNING: CHEFEN har det yttersta ansvaret för verksamheten. Så snälla alla, sluta stressa. Det är faktiskt ingen somkommer att tacka dig för att du springer fortare och stressar dig sjuk och går sönder inombords. Jag tycker att vårdtagare och anhöriga ska göra sina röster hörda och protestera, detta är tydligen inget den största arbetskåren i Sverige klarar av på egen hand. Alla vet omproblemenmed vår arbetsmiljö, våra förvånansvärt usla scheman och den pinsamt låga lönenmen ändå händer det inget. JAG HAR ARBETAT i vården i 17 årmen jag slutar aldrig tro eller hoppas påmänskligheten, att vi en dag få den arbetsmiljö och de löner vi förtjänar. Men till dess, var rädda omer och stötta varandra genomatt inte stressa. Ta er tid att skriva avvikelser och tillbud även omdet känns hopplöst, utan demfinns det inga ”bevis” på att det finns problem! Från en stolt undersköterska. Snälla alla, sluta stressa! Debatt KAROLIN FÄLT Yrke: Undersköterska, hemtjänsten. Bor: Ystad. Pratar vi ompå jobbet just nu: Att vi inte orkar mer och att vi önskar mer personal för att hinna med att se dem vi vårdar. När jag inte jobbar: När jag orkar går jag mina trashwalks och ser till att Ystads gator och parker blir lite renare. Vårdpersonalen ska testas flera gånger i veckan trots att det är vi som fortfarande jobbar med skyddsutrustning. Vill man få ner smittan finns det bara ett sätt – slopa karensavdraget. Undersköterskeupprorets MarieWiberg i »Bara slopat karensavdrag kan få ner smittan«. Lagen omhusligt arbete grundar sig i hembiträdesstadgan från 1944 som i sin tur kommer från legohjonsstadgan, det vill säga statarlagen. Felix Finnveden och Oscar Karlsson skriver i »Vi kan förändra – när vi organiserar oss« om att kampen för att förändra lagen om husligt arbete har gett resultat. Vad gör vi då, kvinnor inom vårdyrkenmed skamliga pensioner? Vi gör det vi alltid gjort, vi fortsätter jobba, även efter pension. Agneta Thomasin Svensson skriver i »Skammen över en låg pension« om att vara kvinna, vårdarbetare och pensionär. LÄS FLER DEBATTER PÅ KA.SE DEBATT

RkJQdWJsaXNoZXIy MjcwMjg=