Kommunalarbetaren 2022 / 10

KOMMUNALARBETAREN 44 Går det att skriva enmysig julroman som handlar omsjukdomoch ofrivillig barnlöshet? Jovisst, kommunalaren Caroline Hurtig har skrivit den boken. text Cecilia Alstermark foto Kent Eng Att skriva en bok var inget nytt för Caroline Hurtig, hon har tidigare skrivit nio fantasy- romaner och driver eget förlag sedan 2013. – Jag startade förlaget för att ge utmin första bok. Jag visste inte alls vad jag höll påmed men jag har lärtmig längs vägen. Numera heter förlaget Seraf, drivs avCaroline och delägarenGabriella Kjeilen och ger förutomfantasy även ut romance, feelgood och skräck. »Havsvikens bokcafé« är Carolines första feelgood-roman. – Den var jättesvår att skriva, det är så annorlunda. I fantasy harman så stor frihet och kan hitta på vad somhelst. Enannanutmaningvar att väva ihop julmys och romantikmedbokens allvarligabotten. – Jag var rädd att boken skulle bli förmörk. Jag valdeHavsviken somen utopi där alla är trevliga och jag tror att det behövdes för att få balans. HAVSVIKEN ÄR EN fiktiv ort där Caroline har inspirerats av det bästa från Lysekil ochMarstrand. Själv bor hon i Uddevalla och det är där vi ses på ettmysigt kafémed rosor på kaffekopparna och utsökta bakverk. Lite som jag tänker mig kaféet i Carolines nya roman. Huvudpersonen Luna, nyskild och utan livmodern kvar, köper nämligen en gammal bokhandel i Havsviken där hon också öppnar ett kafé. Genomatt skriva boken kunde Caroline leva ut sin drömom att driva ett bokkafé. Samtidigt var skrivandet ett sätt att bearbeta sorgen över att inte bli förälder och utforska hur livet skulle kunna bli utan barn. – Jag tycker det är viktigt att prata omatt det inte är någon självklarhet att få barn. Redan från barndomenmatasman med att det är så enkelt och det finns en förväntan omatt man ska få barn. Går det inte så kännerman sig konstig. Jag tänkte: men jag har ju blivit lovad det här! Skrivandet var ett sätt att bearbeta sorgen, komma ut på andra sidan och känna: jag kan leva ett bra liv ändå. Jag har samma värde även om jag inte blirmamma. CAROLINE HAR LANDAT i att hon inte är villig att offra sin hälsa för att eventuellt bli gravid. När hon och hennes sambo sökte hjälp för barnlöshet upptäcktes att Caroline hade ett myomsom inte gick att plocka bort. Luna i romanen drabbas av samma sak. Caroline fick också diagnosen endometrios, sombland annat kan innebära svåra smärtor vidmens. Det finns flera olikamediciner, men Caroline säger att de ofta har svåra biverkningar så det innebär att väljamellan pest eller kolera: smärta eller psykisk ohälsa. – Omdet inte finns bramedicinermot de här sjukdomarna såmåste ju samhället anpassa sig, förman förväntas vara högfungerande trots den här förlamande sjukdomen. För tillfället är Caroline sjukskriven eftersomhon inte hämtat sig efter sin senaste operation. Hon jobbar som undersköterska inomsocialpsykiatrinmen hon funderar på hur hon ska göra i framtiden eftersomförlaget växer. Caroline är tacksamför att hennes chef och kolleger har förståelse för hennes sjukdomoch att hon numera – efter många års kämpande trots smärtan – kan ringa till jobbet och säga: nu har jag fåttmens så jag är hemma i dag. »Jag tycker det är viktigt att prata om att det inte är någon självklarhet att få barn.« »Rädd att boken skulle bli förmörk« Kultur

RkJQdWJsaXNoZXIy MjcwMjg=