Kommunalarbetaren 2022 / 6

KOMMUNALARBETAREN 37 Men det blev bramed isbanan, var värt allt jobb på så vis. Folk åkte, tog sig hit ända nerifrån Brunflo ochHackås. Det blev populärt. TV4 gjorde inslag, lokaltidningarna ochKommunalarbetaren skrev artiklar. Nästa år ska han utveckla isbanan, få ännumer skogskänsla. Förutomallt annat ställer han också upp somfotbollsdomare ett par gånger i veckan. Hur orkar han? – Det är väl också så att jag vill bedöva någonting. Jagmår jäkligt dåligt om jag inte har något förmig. DET ÄR TIDIGT 70-tal i Brunflo. LilleMichael söker sig så fort det bara går till idrottsplatsen ett stenkast från hemmet. Det är här han hittar tryggheten. –Mina föräldrar brydde sig inte så mycket. De bråkade bara. Då bodde jag på idrottsplatsen. När vi skulle äta visslade morsan i en visselpipa, då for jag hem, sedan for jag tillbaka till idrottsplatsen. Det var ingen rolig uppväxt. Det sitter kvar fastman snart är 60 år. Alkoholism, bråk och skilsmässa. Michael flyttade hemtill farmor och farfar. Där fick han det bra, spelade hockey på fritiden. Men skolan fick han aldrig att fungera. Läs- och skrivsvårigheterna tog överhanden. Allt det här berättar han samlat utan darr på rösten eller tveksamheter. Hade det inte varit för den otrygga uppväxten hade han antagligen satsat stort på hockeyn, säger han. Han var bra, spelade i förstafemman i Brunflos A-lag sompå 80-talet kvalade till näst högsta serien. Gjorde mångamål. Han var på väg att flytta ner till Göteborg för att spela för Frölundas farmarlag Hanhals. Det blev aldrig något. – Det är någotman ångrar, attman inte hademöjligheten att satsa, att jag inte hade tryggheten att kunna flytta. Men hockeykarriären pågår trots allt fortfarande, numer i Östersunds veteranlag. Och hans egna barn, de tre döttrarna, är alla färdigutbildade akademiker i dag, berättar hanmed stolthet. – Själv läste jag inte en bok förrän jag träffademin nuvarande fruUlla för tolv år sedan. Då läste jag boken omZlatan. Hon stöttademig i mina lässvårigheter. I bilen spelar bilradion »Hotel California«med Eagles. Micke berättar omsina praktikanter. Han har just nu hjälp av två nyanlända praktikanter från Eritrea plus en svensk kille somgår på lönebidrag. De hjälper honomatt hinnamed allt, menminst likamycket hjälper han dem. – Jag känner att jag gör en uppgift och de är så himla glada emellanåt att de harmig. För honomkänns det självklart att ta emot praktikanterna, medan andra arbetsgivare knorrar och tycker det är besvärligt. Det är på senare år det har handlat omnyanlända till största delen. – Det kan bli missförstånd ibland i språketmen oftast går det bra till slut. Det ringer i mobilen. – Ring du så hittar vi en lucka, svarar han på frågorna från andra sidan luren. Det var en förening i Åre som ville ha hjälpmed sin fotbollsplan. Han sköter alltså inte bara om planerna i Krokomutan hjälper till här och där runt om i Jämtland. Genomåren har han flera gånger utsatts för värvningsförsök. Östersunds kommun har velat anställa honom, golfbanor i trakten har varit på honom. – Jag har fått erbjudandenmen det finns alltid bromsklossar. Här i Krokomfår jag göra som jag vill. DEN TÄNKTA HEMMAPREMIÄREN för K/D-55 blev flyttad till Östersund. Micke vågade inte släppa på för tidigt. Men någon vecka efter vårtmöte skickar han bilder på gröna fina fotbollsplaner i Krokom, det var den tid gräset behövde. Innan vi lämnade gräsmästareOlofsson och hans fotbollsplaner hann han avslöja en hemlighet till: – Jag är gräsallergiker. » Mina föräldrar brydde sig inte såmycket. De bråkade bara. Då bodde jag på idrottsplatsen.« Bilar, en traktor, en ismaskin med mera förvaras i garaget vid sporthallen. ÖFK-supporten Micke har inte missat en hemmamatch på fem år. Bortamatcherna ser han på teve.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjcwMjg=