Kommunalarbetaren 2022 / 6

KOMMUNALARBETAREN 44 Fack och arbetsgivare borde ta ett större ansvar i frågan ommäns våldmot kvinnor. Det menar journalisten Irena Požar – somsäger att Sverige stack ut på ett unikt sätt den där metoo-hösten. text Raffaella Lindström foto Håkan Lindgren Allt började för femår sedan. Under loppet av några timmar spred sig femynka bokstäver över världen –metoo. Det blev starten på en global rörelse somsatte ljuset på kvinnors berättelser omsexuellt våld, diskriminering och trakasserier. Sverige stack ut på ett unikt sätt den där hösten 2017. Vi var det enda landet där kvinnor startade flera yrkesupprop. Bland annat för personliga assistenter, undersköterskor och räddningstjänsten. – Tacka facken! säger journalisten och författaren Irena Požar. Den här förmiddagen skiner solen över Humlegården i Stockholm. Ett stenkast bort ligger Kungliga biblioteket, en välbekant plats för Irena Požar. Hon skrev stora delar av sin nya bok »Backlashen: metoo och revolutionen somstoppades« inne på det anrika biblioteket. Under arbetetmed boken har Irena Požar pratatmed kvinnor somställde sig bakomyrkesuppropen. Men varför organiserade sig svenskar över huvud taget på det sättet? Historiskt sett har Sverige haft flera fackliga framgångar. Därför föll det sig naturligt attmänniskor organiserade sig på ett liknande sätt i yrkesgrupper, tror Irena Požar. – Diskriminering och trakasserier kan ta sig olika uttryck beroende på vilken branschman jobbar i. Omman samlar in vittnesmål omhur det ser ut kan det vara lättare att visa typiska problemeller strukturer i yrkesgrupperna, säger hon. I uppropet för personliga assistenter vittnade flera omatt de blivit sexuellt trakasserade av sina brukare. Här är ett exempel på en fråga somfacket skulle kunna driva ytterligare, menar Irena Požar. – I sådana situationer kanskeman inte ska jobba ensam, men frågan är vemsomska ge pengar för attman ska vara minst två? Det skulle facket kunna driva av säkerhetsskäl. HÖSTEN 2017 VAR frågor om jämställdhet påmångamänniskors läppar, men sedan hände något. I boken beskriver Irena Požar att det har frodats enmotreaktion i samhället. Bland annat har gamla sätt att prata omvåldtäktsoffer, och hur de borde bete sig, börjat komma tillbaka igen. Vissa beskriver metoo somen häxjakt. Kvinnor fastnar återigen i tystnadensmörker. –Meningenmedmetoo var att kvinnor skulle berätta, men när åsikter somskambelägger och skuldbelägger offret kommer tillbaka blir det svårare att träda fram. I dag harmånga arbetsplatser jämställdhetspolicyer på plats. Irena Požar tycker det är bra, men är kritisk till att det återigen är »de jobbiga feministerna« somsköter jämställdhetsarbetet. – Den här samsynen somfanns 2017 finns inte längre. Enligt statistik från 2020 har närmare var fjärde kvinna i åldrarna 16 till 29 utsatts för sexuella trakasserier på jobbet. Samtidigt är det oftast en närstående somär förövare när en kvinna drabbas av våld. Här kan kolleger, chefer och facket hjälpa till, enligt Irena Požar. Många är åtta timmar omdagen på jobbet, något somger en speciell insyn i varandras mående. Dock drar sig flera från att lägga sig i, trots attman kanskemisstänker att en kollega utsätts för våld i hemmet. MÄNS VÅLDMOT KVINNORÄREN FACKLIGFRÅGA Kultur Irena Požar: »Kvinnors förmåga att arbeta påverkas av situationen hemma och det i sin tur påverkar kollegerna.«

RkJQdWJsaXNoZXIy MjcwMjg=