Kommunalarbetaren 2022 / 6

KOMMUNALARBETAREN 47 Krönikan Jag saknar er ... Jag saknar er. Jag saknar era tokigheter ochklokskaper ochatt vara i ett sammanhangdär det normala är vidare, därman intebeter sig somman skaochuppför sig, utan samexisterar på ett annat sätt. Jag saknar den förbehållslösa tillitenoch jag saknar förtroendena sommåstevinnas. Jag saknar att fåvara endel i er vardag, att fåhjälpa ermed det ni behöver hjälpmedmedanni påminner mig omvad jag intekan, omvad livet handlar om, omvad somärmeningen. Jag saknar kollegernas skratt i korridorerna, tröttheten på helgmorgnarna inför de långa dagarna, självklarheten i att vi tar hand omvarandra också. Jag saknar alla åren på boendena, inomomsorgen, allt somvar konkret och fullt avmening. Ändå undrar jag om jag någonsin kommer tillbaka. Till detta jobb somhar alla förutsättningar. Men också detta jobb där villkoren störtat nedåt under de 14 år somgått sedan jag började. Detta jobb där rekryteringsproblemen, inbeordringarna, rörigheten, långtidssjukskrivningarna blivit det nya normala. JAG HADE ETT jobb som jag älskade, men allting somvar runt omkring gjorde det omöjligt förmig att vara kvar. Om arbetsvillkoren är usla för demsom jobbarmedmänniskor i behov av stöd och hjälp i sin vardag, vad signalerar vi då till er sombehöver stöd och hjälp? Hur värderar vi er? Ska vårt samhälle återgå till att gömma undan er somvidgar begreppet normal och påminner oss omattmänniskor är olika och att funktionalitet kan se ut på olika sätt och att vi tar förmycket för givet? Ni sompåminner oss omatt människovärdet inte kommer sig av att vi befinner oss i ett ekonomiskt ekorrhjul. Att det behövs plats för olikheter. Att tillsammans kan vi vidga den här världen. I SLUTÄNDEN DRABBAR dåliga arbetsvillkor er, er vi går till jobbet för, er vi är där för. Det ärmot er dåliga scheman, delade turer, brist på fungerande systemför vikarier och svårigheter att rekrytera slår hårdast. Det är ni somfår trött personal, ni somsmittas av kaoset och rörigheten. Detta vet alla som jobbar, hur viktigt det är att räcka till, att kompensera. Men omomständigheterna gör det omöjligt att räcka till, att göra ett tillräckligt bra jobb, då är det den enskilda somslits ut. Det är ni somfår se er personal bytas ut gång på gång. Ni som i störst utsträckning av alla behöver trygghet och kontinuitet. Omvi inte trivs på våra arbetsplatser, omarbetsplatserna inte ärmöjliga att trivas på, drabbar det er vars vardag äger rumpå våra arbetsplatser. Ni som inte kan gå hemfrån kaoset därför att kaoset utgör ert hem. »Jag saknar alla åren på boendena, inomomorgen, allt somvar konkret och fullt av mening.« EMMAMISSNE … skribent, småbrukare och stödassistent. kolumnisten@ka.se PS: Alldeles för tidigt dog Kristian Lundberg. Jag tycker att alla som inte läst »Yarden« ska göra det. önskar trevlig sommar! Webben: ka.se Facebook: facebook.com/www.ka.se/ Twitter: @komarb Instagram: kommunalarbetaren Nu tar papperstidningen ett längre sommaruppehåll. Nästa nummer kommer den 7 september.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjcwMjg=