Kommunalarbetaren 2022 / 9

Den nya arbetarromanen Vad händer i arbetarlitteraturen? – Arbetarlitteraturen började som skildringar av jordbruks- och fabriksarbete och utvecklades till berättelser ompersoner somhade sitt yrke och sin anställning för livet. I dag är normen att inte ha ett fast arbete och skildringarna handlarmer omosäkerheten och otryggheten det förmed sig. Har kampen och motståndet försvunnit i de nya böckerna? – Dagens arbetsvillkor är väldigt individualistiska vilket bryter ner och söndrar samverkan. Kristian Lundbergs ”Yarden” visar det tydligt: arbetare somgör samma arbete har olika anställningsvillkor vilket skapar en konfliktmellan vikarierna och demmed fasta jobb. Det blir inte lika lätt att skapa en enad front mot arbetsgivaren. Finns det nya ämnen i dag som inte togs upp tidigare? – Det handlarmer omrelationer – relationer till kolleger, till kunder till brukare eller patienter. Som i Sara Beischers »Jag ska egentligen inte jobba här« somär en sorts relationsresa på det första jobbet, där huvudpersonenmognar in i att vara medmänniska och kollega. Vad får vi inte läsa om? – De papperslösa, långtidssjukskrivna, arbetslösa, utförsäkrade – alla som inte har ett arbete alls. Den gruppen växer, men de saknar en röst i litteraturen. Vad tror du att vi kommer att få läsa framåt? – Den tid vi lever i framkallar andra sorters känslor och det syns i berättelserna. Det handlar omganska negativa känslor av oro och stress, och inte såmycket kampvilja och raseri som kunde leda till förändring. Sedan tror jag att den nya arbetarlitteraturen kommer att fortsätta vidga gränserna för romanen, poesin, biografin vilket den redan börjat göra på senare år. Missa inte! ... Kommunalarbetarens samlingar med noveller av medlemmar och Föreningen Arbetarskrivares antologier. DALENGLITTER avWanda Bendjelloul l Wanda Bendjelloul debuterade för två år sedan med en roman om pommes frites, pengar och prylar. Hon skrev om förorten och snabbmatsrestaurangen. En samtida roman om arbete och ursprung, om klass och status och ommigrantarbetare. När jag läste romanen första gången lyfte jag blicken efter en stund och tänkte »det är så här en nutida arbetarroman ser ut«. EFTER ARBETSSCHEMA av Johan Jönson l En stor och viktig del av arbetarlitteraturen är poesi och det har kommit mycket arbetarpoesi på senare år. En av de första i den nya vågen var Johan Jönson, hans tegelsten från 2009 är nästan 800 sidor dikt med röster från vårdjobb, hemtjänsten och avlastningshem för funktionsnedsatta. Det är nattvak och morgonpass. Fabriksjobb. Depression och sexuella fantasier. Det är vrede och hat. Det är politik. Politisk poesi l Arbetarromanen kan också vara en seriebok. Daria Bogdanskas »Wage slaves« som gavs ut 2016 är redan att räkna som en klassiker i genren, där hon beskriver tillvaron och arbetsvillkoren för papperslösa restaurangarbetare i Malmö. »Återvinningscentralen« är en självbiografisk berättelse från senare år, tecknad direkt från rampen på återvinningscentralen i Örebro där Ulrika Linder arbetar. Självbiografisk serie ÅTERVINNINGSCENTRALEN av Ulrika Linder SNABBA 4 till Åsa Arping, professsor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet, som skrivit boken »Att göra klass. Nedslag i svensk samtidsprosa«.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjcwMjg=