Kommunalarbetaren 2022 / 9

KOMMUNALARBETAREN 8 När bensin- och elpriser stiger kompenserar politiker gärna. Men sjuka, ensamstående och arbetslösa kan aldrig räkna med kompensation, skriver Marianne Landelius. Bensinpriserna stiger. Politikerna diskuterar kompensation till bilåkarna.Elpriserna stiger. Politikerna diskuterar kompensation till villaägarna. Matpriserna stiger, bröd, smör ochmjölk kostar snart dubbelt såmycket somförra året. Men stopp nu, säger proffstyckarna, nu går det inte att kompenseramer för då får vi en inflationsspiral. Fattiga, sjuka, ensamstående och arbetslösa kan aldrig räknamed kompensation. Här är det viktigare att tala om bidragstak. Det spelar ingen roll omvi inte längre har pengar för att vi ska kunna äta ossmätta. Det är somatt politikerna tycker att det vi borde göra är att skärpa till oss. Jag tycker att det är hemskt att partierna är så tysta. Vi har glömts bort, vi finns inte. Det är ingen somfrågar vad vi behöver. Och det känns inget vidare. JAG ÄR I 50-årsåldern och har arbetat inommånga olika branscher. Jag har också varit arbetslös i långa perioder. Är man inte snabb och alert somen 25-åring spelar det ingen roll hur många jobbman söker, även om jag får komma på en intervju så går jag inte vidare och får jobbet. Det är tungt. Somom jag vore »ett hopplöst fall«. Och det är inte bara jag, vi är många somsitter fast utanför, somblir lika illa behandlade. Oron är stor. Det är klart att vi är oroliga över att pengarna inte ska räcka nu när allting blir dyrare. I mitt fall handlar det ommat och boende och just nu ompengar för den vård jag behöver. För tillfället har jag dessutom hemtjänst eftersomden cancersjukdom jag drabbats av det senaste året gör att jag behöver hjälp. Hemtjänst kostar också pengar. JAG ÖNSKAR ATT någon pratade omvår situation. Hur människor inte klarar sig och tvingas gå till socialen. Jag får ut 12 900 kronor från Försäkringskassan och går flera tusen back varjemånad. Hade jag inte haft en buffert att ta av (tack vare ett arv) hade det inte fungerat överhuvudtaget. Ska det behöva vara så för attman blir sjuk eller för att arbetsgivaren väljer någon annan? Det är jag somär utanförskapet, för att använda begreppet somden förra borgerliga regeringenmyntade omalla oss som inte kan eller får ta plats på arbetsmarknaden. Det är jag somär utanförskapet. Det är sådana sommig det är alldeles tyst om. MARIANNE LANDELIUS Yrke: För närvarande sjukskriven. Har tidigare arbetat som vårdbiträde, lagerarbetare, städare, fastighetsskötare och inom hushållsnära tjänster. Bor: Trångsund. Hoppas på: Jag hoppas bli frisk och att leva ett bra liv. Ha ett arbete, familj och vänner jag kan göra trevliga saker med. Debatt Är vi nöjdamed våra löner? NEJ! Vad gör vi då? Namninsamling, upprop, demonstrationer, tar samtalet i till exempel kommunen till politikerna. Man ger sig inte. Man viker sig inte.« Emelie Aasen i debattartikeln »Utan oss dör människor – nu kräver vi högre lön«. Det pratasombarnskötare, busschaufförer ochundersköterskor. Vi nämns inte. Städarna. Vemdriver våra frågornär till ochmedvårt eget fackförbundverkarhaglömt oss?« NinaMattsson i debattartikeln »Har Kommunal glömt bort oss städare?« Alla förbättringar vi fått har kommit för att vanliga människor somduoch jaghar sagt ifrånpå jobbet, för att vi har strejkat ochprotesterat pågatorna. Nuär det dags igen – nu backar vi intemer.« Lena Ericson Höijer i debattartikeln »Säg ifrån på jobbet – nu backar vi inte mer«. LÄS FLER DEBATTER PÅ KA.SE/DEBATT Det är jag somär utanförskapet

RkJQdWJsaXNoZXIy MjcwMjg=