KOMMUNALARBETAREN 26 ur kunde det bli så här? Den frågan ekar i huvudet på Petra Lindblom, 53, när hon är på jobbet. Det är slutet av september och doften avmatos sluter sig runt henne. Det gör även ångan från kastrullerna, men det är något annat som stjäl hennes fokus. Ute i matsalen, bland eleverna, går det nästan att ta på föraktet. Porslinstallrikar har släppts i golvet, glåporden dansar ochmat kastas i luften. Ibland brister det för en av hennes kolleger, somryter tillbaka. Petra Lindblomhar jobbat i närmare två år somkallskänka på Tannbergsskolan. Det här är första gången hon har ont i magen på jobbet. Hon vill inte gå ut i matsalen. – Det var lynchstämning, säger Petra Lindblomnär hon blickar tillbaka. DET HAR GÅTT mer än en liten tid sedan den där dagen i september, då strålkastarljuset riktadesmot västerbottniska Lycksele. En ganska så osynlig yrkesgrupp, och deras arbete, blev plötsligt en snackis i stora delar av Sverige. I dag har den värsta stormen passerat. Men värken i magen finns kvar. En del elever och vuxna är fortfarande upprörda på kökspersonalen. När vi sätter oss ned i matsalen på Tannbergsskolan flackar Petra Lindblommed blicken. Dagens lunch är kokt potatis och färdigproducerade biffar. Det finns även ett vegetariskt alternativ och en salladsbuffé. Petra Lindblom tänker tillbaka på hur det var förut. – Då var det inte alltid potatis eller ris. Vi kunde använda oss av bulgur och bovete och det var mer liv och glädje i köket. Nu ska det öppnas kartonger i stället, konstaterar hon. Rösten blir tystare när några elever går förbi. Trots det förH I Lycksele har de anställda hämtat stöd från varandra. De har pratat mycket med varandra om allt som hänt. »Ibland undrar jag om folk förstår hur illa det här gör oss?«, undrar Petra Lindblom. Vissa kritiker har påstått att matsvinnet ökade, men kökspersonalen menar att det snarare minskade med den nya matsedeln.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjcwMjg=