KOMMUNALARBETAREN 47 Sverige ska inte ha fattiga arbetare När kommunstyrelsens ordförande i Norrtälje ville höja sin lönmed drygt 23000 kronor för ett parmånader sedan blev rätt såmånga helt ställda. I synnerhet när det visat sig att höjningenmotsvarar en lokalvårdaresmånadslön i samma kommun. Visserligen backade höjdarna senare efter uppståndelsen, men hur skaman förstå och beskriva ett sådant förslag? Idioti, fräckhet, surrealism? Eller behöverman ett helt nytt begrepp där allt ovannämnt skulle smälta i ett träffande ord. Här har alla framtida språkforskare en nöt att knäcka. JAG TÄNKTE PÅ det horribla lönemässigamotsatsförhållandet när nyheten omden kommande avtalsrörelsen nådde mig. Facket tänker nämligen satsa på arbetaremed de lägsta lönerna. Det är en glädjande nyhet. Vi har ett ekonomiskt läge där smör kostar skjortan, där hyresvärden hotarmed tio procents hyreshöjning, där elpriset skjuit i höjden. Alla borde fåmer, men det är intemer än rätt att demed tunnare plånböcker fårmest påfyllning. Så här skriver lokalvårdarenNinaMattson, på debattKrönikan sidan i Kommunalarbetaren 8/2022: »Jag blir ledsen. Jag blir ledsen därför att vår tid inte värderas. Jag blir ledsen därför att det är knäckande för självförtroendet och för yrkesstoltheten att tjäna så dåligt. Attmin tid är värd så fruktansvärt lite«. Jag antar att Ninas ledsnad är en arbetares sista suck efter alla år av ignorering dåman varken blivit uppskattad eller bekräftad för sitt arbete. Hon har redan varit arg, besviken och frustrerad. Nu är hon bara less på allt. Det är en känga till hela Sverige, en påminnelse omhur vi ser på en hel yrkesgrupp. TY DET ÄR något skumtmed hur vi uppfattar och behandlar lokalvårdare, människor somhåller rent och städar (vår) skit runtomkring oss. Jag får, i brist på bättre förklaring, en känsla av att vi hamnar i ett slags kollektivt trauma när vi tvingas förhålla oss till likartade yrken. Somomvi har att göramed enminoritet somvi behandlat illa i det förflutna. Vi försöker frigöras från den tidigare diskriminerande ordningenmen lyckas sisådär. Det är jobbigt, vi skäms. Det är därför vi undviker blicken hos den anonyma städaren medmoppen i handen. I bästa fall piper vi ett blygt »förlåt« när vi, trampande på tårna på det våta golvet, rusar ut genomentrédörren. Sverige ska inte ha fattiga arbetare. Inte en dag för tidigt att Nina och hennes arbetskolleger får en rejäl löneökning. »Det är något skumtmed hur vi uppfattar och behandlar lokalvårdare.« FATMIR LLESHI stödassistent kolumnisten@ka.se PS: Kriget i Ukraina har redan övergått till något som alla långvariga krig genomgår till slut: vardagsmat i medierna. Det är både nedslående och illavarslande. Veckans kulturtips Gåmed i Facebookgruppen Kultur och få aktuella kulturtips och diskussioner varje vecka. Där lottar vi också ut böcker vi skriver om i magasinet.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjcwMjg=