Sekotidningen nr 4 2022

34 Sekotidningen V I M Ö T E R märkas av hur bromsarna gnisslar efteråt. Men till skillnad från kamratstödjaren ser de oftast inte så mycket av efterdyningarna, de ska ju stanna inne i tåget. – För oss som kommer till platsen gäller det att försöka titta bort. De scener som kan möta riskerar att följa en hela livet, konstaterar Julian och tillägger att flera kamratstödjarkollegor nu har väckt frågan om ett utökat stöd från arbetsgivaren även för dem. Vi backar bandet något till hur Julian alls hamnade här. Han har haft ett brinnande tågintresse ända sedan han var liten. När han gick i förskola och barnen var på väg till lekparken, stannade de ofta till vid bron över spåren vid Tantolunden i Stockholm för att titta på tågen. – Då vinkade vi. Hade man tur så vinkade och tutade lokföraren. Nu blir jag varm i hjärtat när jag kör förbi samma gångbro och ser nya förskolebarn stå och vinka. Jag brukar tänka att det kanske är mina framtida kollegor. 2015 fick Julian jobb som tågvärd, efter några slitsamma år inom vården. Han trivdes men upplevde mycket frustration från passagerare vid försening och liknande. – Att i stället få sitta i hytten, i fortsatt samarbete med ombordpersonal och andra kollegor, passar mig bättre. Bara en sådan sak som de fantastiska utsikter vi får uppleva, det är helt makalöst, säger han. Men så är det ju det här med baksidan av yrket: självmorden. Julian hade redan sedan tidigare förstått att tystnaden kan vara det värsta. Hans mamma hade delat med sig av upplevelserna från morfars sjukdomstid och död: hur omgivningen undvek, tog långa omvägar. – Det behövs inte så mycket mer än att visa att man finns där och lyssnar om någon vill prata. Att ofrivilligt bli ensam och isolerad kan vara det värsta, vi måste våga fråga hur våra kollegor mår. När Julian kom till platsen den där första gången agerade han utifrån denna övertygelse och de instruktioner han fått på kamratstödjarkursen: lyssnade in den drabbade kollegan. Hur mådde han? Vad behövde han? Vem var närmsta chef och hur kunde Julian som kamratstödjare underlätta en del av det praktiska arbetet? Enligt SJ:s och många andra tågbolags rutiner ska en lokförare som är med om en påkörning direkt plockas ur tjänst. Så gjordes även med denna kollega. Tillsammans tog de en taxi till närmsta ort. – Vi satte oss på en lunchrestaurang och snackade några timmar. Det var vad han behövde just då. Efteråt höll Julian kontakt med både kollegans chef och med kollegan själv. Den första veckan kom de överens om att Julian skulle ringa varje dag. Lite senare någon gång i veckan. – Jag stämde av dagsformen. Hur han mådde, hur han hade sovit, om han kunde äta, om han ville ha sällskap till företagshälsovården. Sedan fungerade jag som en bro till chefen som såg till att alla övriga rutiner följdes. Julian var kamratstödjare ännu en gång innan han själv var med om ett självmord. Då hade han arbetat som lokförare i knappt två år. Den här arbetsdagen körde han mellan Uppsala och Gävle. På ungefär 800 meters håll, mitt ute i skogen, såg han plötsligt en människa på spåret. – Vid bästa möjliga förhållande går det ändå inte att stanna för något som är närmre än 1 200 meter. Det enda man kan göra är att tuta, blinka och bromsa. Julian hann tänka att det kanske bara var en joggare. För de springer ibland, av någon outgrundlig anledning, på spåren. Eller en genare. Kanske en pensionär med stavar. – Men den här personen stod kvar när jag tutade. Ganska snart insåg jag att det handlade om självmord. Julian har fått rådet att dra upp fötterna, för att slippa känna dunsen mot förarhytten. Man bör även blunda, för att minska sinnesintryck som kan bli svåra minnesbilder. Så han gjorde det. Men den där stunden innan själva kollisionen kändes oändlig. I efterhand har han beräknat att det max kan ha handlat om sju sekunder. Just då, kändes det som minst en minut. – Efter ett tag tänkte jag att »det kommer ju ingen smäll. Personen måste ha flyttat på sig«. Så Julian öppnade ögonen. På spåret, bara några meter framför förarfönstret, stod personen med ryggen mot tåget och med uppfälld kapuschong. Sedan sa det pang. Kamratstödjare →Flera tågbolag har kamratstödjare. Inom SJ finns i dagsläget runt 150. →Kamratstödjare är medarbetare som själva arbetar inom branschen. De kan vara alltifrån lokförare till kundvärdar. →Alla har anmält sig frivilligt och fått en internutbildning i bland annat traumastöd. →Kamratstödjaren finns till hands som komplement för sina kollegor och stödet ska erbjudas efter exempelvis hot och våld, självmord och trafikolyckor. Källa: Trafikanalys Självmord i bantrafiken →2021 omkom 102 personer i bantrafiken i Sverige, 17 i olyckor och 85 i självmord. →Utöver detta skadades 30 personer allvarligt, 20 i olyckor och 10 vid självmordsförsök. →72 procent av de omkomna vid självmord var män. xxxx

RkJQdWJsaXNoZXIy MjcwMjg=