Sekotidningen nr 4 2022

36 Sekotidningen Pälsallergin fick djurälskande tågvärden Britt-Inger Rydland att skaffa reptiler. Periodvis har hennes hem fyllts av ett fyrtiotal. För att ha råd med dyr reptilmat föder hon dessutom upp kackerlackor. on minns tillfället när obehagskänslan inför kackerlackor förvandlades till ren kärlek. Tågvärden Britt-Inger »Brillan« Rydland, som till vardags jobbar på SJ Öresund, stod i duschen hemma i Karlskrona. I badrummet fanns även hennes då nya kackerlacksodling. Med den skulle hon få ner kostnaden för matkontot för alla sina hungriga reptiler. och skaffade en leguan som blev två meter lång. Den stod jag nära. Så småningom gick flyttlasset till en villa i Karlskrona och hon fick en tillsvidareanställning som tågvärd. Det egna hemmet blev alltmer reptiltätt: leopardgeckor, krokodilskinkar och en kungspyton. – Jag inredde husets största rum för dem. Men det fanns ett problem, många äter enbart levande föda i form av syrsor och kackerlackor. – I en djuraffär kan man få betala tre till fyra kronor styck och det är svårt att hitta privata uppfödare i Sverige. Reptilernas matkonto blev dessutom än högre när Britt-Inger åtog sig fyra omplacerade skäggagamer som en dansk och lika reptilintresserad kollega hade fått nys om. – De var vanskötta, hade bott hos några pundare. När jag fick dem var de jättesmå och extremt hungriga. De åt tio kackerlackor var, tre gånger om dagen! Den danska kollegan föreslog att hon skulle börja föda upp maten själv. Han hade en kompis som kunde leverera en första odling med tåget. – Jag tyckte de var rätt äckliga i början, men syrsor är värre. De får hela huset att låta som en tropisk djungel. Britt-Inger läste på, byggde en äggkläckningsmaskin av frigolit och kartong som hon ställde i badrummet. Det var då det där magiska kackerlacks-ögonblicket inträffade. Odlingen fick flytta ut i köket och med öm blick iakttog Britt-Inger hur de små varelserna knaprade i sig sallad och bröd. – Det låter liksom smask, smask. Hon började avla på sina skäggagamer. Fler och fler kackerlackor gick åt. – Ett tag hade jag runt 3000. Hon började sälja till andra reptilintresserade. Vissa beställningar levererades med tåget. – Jag bad kollegor som skulle till orter där köparna fanns att ta med sig väl inslagna paket. Den sorts kackerlackor som jag föder H Efter jobbet Plötsligt fick hon ögonkontakt med en kackerlacka. – Jag sträckte fram pekfingret och den slickade i sig en droppe vatten. Då smälte jag, när den liksom smaskade i sig vattnet. Jag insåg hur söta de är. Men vi tar det från början. Britt-Inger Rydland är uppväxt med höns, grisar, kor och hästar på en gård i Västerbottens inland. Hon har alltid älskat djur. Under gymnasiet flyttade Britt-Inger till Luleå för att gå en teaterutbildning. – I elevhemmet där jag hyrde rum fanns mögel. Det triggade i gång en svår pälsdjursallergi. För henne, som hade hoppats på ett liv i ständigt sällskap av lurviga vänner, var det en stor sorg. Britt-Inger är dock inte den som är den. Hon fick helt enkelt tänka om. För det fanns en djurgrupp som hon fortfarande tålde: reptiler. – Jag flyttade till Öland, började arbeta med tågstäd i Kalmar Text: Tora Villanueva Gran | Foto: Hanna Franzén Reptiler räddningen när allergin slog till Jag flyttade till Öland, började arbeta med tågstäd i Kalmar och skaffade en leguan som blev två meter lång. Kackerlackor – det ärmums för skägg- agamer.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjcwMjg=