Sekotidningen nr 5 2022

27 Sekotidningen Nationalekonomen: Fara att kräva för höga löner Höga löneökningar kan spä på inflationen. Men det finns även en risk med att hålla tillbaka löneökningarna, menar nationalekonomen Lars Calmfors. Många vill ha stora löneökningar som täcker upp för att allting har blivit dyrare. Men Lars Calmfors, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet, ser en fara i att försöka höja lönerna mer än priserna. Det skulle spä på inflationen och leda till att Riksbanken höjer räntan ännu mer. – Det skulle trycka ner företagens lönsamhet och gå ut över produktion och sysselsättning på ett mycket olyckligt sätt, säger Lars Calmfors. Det hände under den höga inflationen på 1970-talet. Då fick facken igenom höga löneökningar. Men när lönerna ökade gick priserna upp och så höll det på. Det slutade med att ekonomin gick dåligt och att lönerna till slut inte hade ökat mer än priserna. Inflationen beror på händelser i vår omvärld. Kriget i Ukraina gör att energi- och livsmedelspriser går upp. Alltför expansiv penningpolitik i framför allt USA, återstarten efter coronapandemin och brist på varor har också bidragit till att priserna ökar. Det har gjort oss alla fattigare och enligt Lars Calmfors får vi finna oss i att inte ha råd med lika mycket som tidigare. – Sedan är det knappast rimligt att löneökningarna ligger så lågt som de har legat under tidigare år. Risken är i så fall att vissa grupper på arbetsmarknaden kompenseras för den höga inflationen genom lokala löneökningar, medan andra blir utan. Vinsterna i företagen kan även komma att upplevas som för höga. Det kan skapa ett missnöje som leder till höga löneökningar längre fram som i det läget spär på inflationen. – Skulle arbetsgivare lyckas hålla tillbaka löneökningar på så låg nivå som på senare år kan det vara bra för sysselsättning och näringslivet på kort sikt. Men det kan slå tillbaka längre fram på ett sätt som blir omöjligt för parterna att hantera. Enligt honom lär vi åtminstone det kommande året få leva med en kombination av hög inflation och nedgång i ekonomin som blir svår för många företag och deras anställda. – Men vi tror att situationen nu är extrem. Förhoppningsvis sjunker elpriserna tillbaka till en mer normal nivå. SEBASTIAN G DANIELSSON Vi tror att situationen nu är extrem. Förhoppningsvis sjunker elpriserna tillbaka. förbunden. Men arbetsgivarna och politikerna måste också ta sitt ansvar och se till så att ekonomin rättas till, så att medlemmarna slipper att ta konsekvenserna av den här höga inflationen, säger han. Industrins fack och arbetsgivare förhandlar fram det första kollektivavtalet i varje avtalsrörelse. Deras överenskommelse om löneökningarna blir normen för alla löntagare, det så kallade märket. Industriarbetsgivarna välkomnar LO-samordningen eftersom det »kan ge bra förutsättningar för förbundens förhandlingar inom Industriavtalet (...) Vi ser att det finns en enighet inom LO om att industrin ska normera«, skriver Per Widolf, Industriarbetsgivarnas förhandlingschef, till Sekotidningen. LO:s låglönesatsning är arbetsgivarorganisationen skeptisk till: »Låglönesatsningar kan ge tröskeleffekter på arbetsmarknaden och driver vare sig den produktivitet eller den konkurrenskraft som svensk industri behöver«, skriver Per Widolf. Någon vecka före LO:s beslut om gemensamma krav kom ett utspel från 6F, det vill säga Seko, Byggnads, Fastighets, Målarna och Elektrikerna. Facken föreslog ett ettårigt krisavtal, där alla löntagare på arbetsmarknaden får lika stor lönehöjning och exakt lika mycket i kronor. Förslaget kommer inte drivas i avtalsrörelsen nu när LO-förbunden enats om att driva en låglönesatsning. –Det är sällan man är helt nöjd efter en förhandling, man får ge och ta. Efter tuffa förhandlingar blev det en annan lösning än den vi hade velat ha, så är det, säger Sekos avtalssekreterare Mats Ekeklint. SALOMON ROGBERG, ANTON KASURINEN Följ avtalsrörelsen på sekotidningen.se/ story/avtal-2023/ Lars Calmfors är professor i nationalekonomi. Foto: Anders Wiklund/TT LO-facken har enats om en lönemodell med ett »knä«. Knät är en form av låglönesatsning. Det innebär att alla som tjänar mindre än en viss summa får ett högre påslag. Om knät sätts vid till exempel 27 100 kronor i månadslön så är grundtanken att en person som tjänar 24000 kronor i månaden får samma lönepåslag som om personen tjänade 27 100 kronor. Det här är »knät« Foto: Fredrik Sandberg / TT

RkJQdWJsaXNoZXIy MjcwMjg=