20 Sekotidningen örkret ligger som ett blytäcke över centrala Stockholm. Vid Strömkajen med utsikt över Kungliga slottet guppar skärgårdsbåten Gällnö. Bredvid kvackar en drös änder morgonpiggt. Jungman Albin Dinten Eriksson, 19 år, sitter nedhasad på en sits, och har mössan nästan helt neddragen över ansiktet. Han är inte lika morgonpigg som änderna. – Prata med mig senare, jag tar det lugnt nu, svarar han på frågan om han kan intervjuas. En doft av kaffe fyller lokalen på nedre däck. Besättningen ska precis påbörja en ny arbetsdag. Maskinmatrosen Glenn Berlin har nyss vaknat. Han bor i Uddevalla – när han jobbar på Gällnö sover han ombord. Det gör även flera av de andra i besättningen. Glenn Berlin är en tvättäkta sjöman. Han fick sitt första jobb 1975 och har arbetat på många olika båtar och fartyg genom åren. Men en egen båt har han aldrig ägt, och det är han väldigt glad för. – Skulle aldrig. Man vet ju hur det blir. Blir bara en massa fix, säger han. Gällnö går från Strömkajen till ön Möja långt ute i Stockholms skärgård, via bland annat Vaxholm och Träskö. Startar båten halv nio på morgonen är den framme vid tvåtiden på eftermiddagen. Men det är inte slutet på besättningens arbetspass. De jobbar 14 timmar i sträck, men det är inte full rulle hela tiden. –Det låter mycket, men jag ser det inte så. Vi jobbar i regel sju dagar och sedan är man ledig en vecka, säger Eric Ekblom, som är maskinmatros. Det är framför allt passagerartrafik, men båten tar även med gods till öarna. Besättningens uppgift är att lasta i och ur allt som ska med på turen. –Det kan vara varor till matbutiker och andra beställningar. Om du till exempel har köpt en ny kyl A R B E T S P L A T S E N Dags för avgång från Strömkajen. Besättningen tar in Gällnös förtöjning. Båten tar även med gods, post och tidningar till skärgårdsöarna.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjcwMjg=