Dagarna går här under alarnas trädkronor. Ibland är bäcken full av vatten. Jag hamnar under ytan när det forsar och brusar. Men det är inte farligt, jag är ju en sten! Andra dagar porlar bäcken mjukt och stilla längs mina sidor. Mina närmaste vänner är flodpärlmusslorna. De ligger stilla som jag, men de har faktiskt en fot. De kan bli tvåhundra år. Själv är jag urgammal. Andra vänner brukar också hälsa på. Min rygg är lagom platt för fåglar som behöver släcka törsten eller ta ett dopp.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjcwMjg=