16 Vårt Malmö Jag, Malmöbo Ikram Abdulkadir är hyllad konst-, mode- och artistfotograf från Malmö, med Scandinavian Vouge och Moderna museet på sin meritlista. I sommar är hon en av sju konstnärer som deltar i utomhusutställningen "Hela staden är ett monument". Det senaste året har Ikram Abdulkadirs fotoarbete prisats med dokumentärfotopriset från Arbetets museum. Hon har valts ut till Moderna museets samlingsutställning ”Svenska förvärv” och har blivit något av hovfotograf för Sveriges r'n'b-stjärnor Seinabo Sey, Cherrie och Molly Sandén. Modetidningar som Scandinavian Vogue och Styleby Magazine har förälskat sig i hennes bildspråk, mättat med nostalgi där det okonstlat vardagliga får något drömskt över sig. Hemma i Malmö ställde Puss Publications ut bilder från hennes fotobok ”Minns du havet, abaayo?”, en utställning som kommer att visas i Lund framöver. Vad inspirerar dig? – Det är klyschigt men typ, det vackra i folk Det är så, så klyschigt men jag tycker verkligen att alla är fina på sitt sätt! Jag tycker om att observera och jag tycker att berättelser är fina att lyssna på. En människa kanske inte berättar muntligt, men jag dras ändå till något, jag vet inte ens vad det är, men det gör att jag vill fotografera den här personen. Folkets park I sommar finns Ikram Abdulkadirs bilder på Vänskapstorget i Folkets park, som del i konstprojektet ”Hela staden är ett monument”. Förutom fotografier i storformat består verket av en text och själva titellåten, ”Yaan Cuskanaa”, en sjuttiotalsklassiker med somaliska sångerskan Faadumo Qaasim och Sharero Band. Hur känns det att göra din första uteutställning i Folkets park? – Det känns extra fint att få ställa ut i Folkets park. När jag var liten och växte upp i Rosengård brukade vi ofta prome8 snabba Namn: Ikram Abdulkadir Ålder: 27 år. Bor: Möllan. Familj: Stor. Gör: Fotograf. Aktuell: Med verket "Yaan Cuskanaa" i Folkets park och samlingsutställning "Hela staden är ett monument". Bästa med Malmö: För mig är det just att jag känner mig hemma här. Jag behöver en plats där jag inte tänker så mycket på hur jag är, där jag bara känner mig rotad. Och jag tycker om Malmö väldigt mycket, jag tycker om att dokumentera folk i Malmö. Det är någonting med att det är så mycket fint här som jag gärna vill kunna kolla tillbaka på – folk, stunder, platser. Favoritplats: Rosengård. Herrgården, Örtagården, Törnrosen ... Här är jag rotad i allt. I människorna, platsen, Örtagårdsskolan, grönskan på sommaren, Dania Livs. Det är galet att ett livs kan få en att känna så starkt! ”Om jag hade satt upp stora, specifika mål för mitt fotograferande så hade jag nog inte hållit på med det nu. För då hade det blivit ett måste. Jag har varit jättetydlig med att jag bara tar bilder för min egen skull, för att det är kul.” Foto Miriam Preis Ikram Abdulkadir: ”Jag är jättenostalgisk” nera hit med mamma för att gå på barnloppisen på helgerna. Det är kul att 20 år senare ha med den biten i utställningen. Är du en nostalgiker? – Jag är jättenostalgisk! Jag är en hoarder också, haha. Jag har svårt att släppa saker, även det förflutna. Jag är tankspridd som person och när jag är i ett känslo- mässigt tillstånd så känns det som att jag har varit där alltid. Så jag gillar att dokumentera stunder, så att jag kan titta på en bild efteråt och bli påmind om hur det kändes där och då. Utställningens tema ”Hela staden är ett monument” ingår i satsningen på ett antirasistiskt monument i Malmö, ett Malmöinitiativ som nu har fått ringar på vattnet. De sju konstnärerna frågar sig hur rasistiska strukturer påverkar de erfarenheter och minnen som gemensamt skapar en stads berättelser. Vilken fråga fastnade du för? – När jag började med själva researchen så hade jag en bild av att det skulle vara tydligt kopplat till tiden i Malmö när Peter Mangs sköt mot personer med invandrarbakgrund. Jag hade inga tydliga minnen från den tiden så jag började intervjua folk i min omgivning, min mamma och pappa, mina vänner. Supportsystem Men Ikram Abdulkadirs föräldrar pratade mer om deras första tid i Sverige när de kom hit. Hur de lyckades göra ett hem av Sverige och Malmö, om andra som kom hit samtidigt och hur man blev varandras supportsystem. – Vilket jag tyckte var mer intressant. Det kändes mindre och mindre givande att göra något konstnärligt om Mangs. Mitt bidrag blev i stället ett slags arkiv, i väldigt lös bemärkelse, om mina föräldrars tid här i början och om människorna jag växte upp med och som har blivit Malmö och hemma för mig. ”Yaan Cuskanaa” betyder ungefär ”Vem ska jag stödja mig mot?”. Text Lisa Appelqvist
RkJQdWJsaXNoZXIy MjcwMjg=