Vårt Malmö 17 Det är någonting med att det är så mycket fint här som jag gärna vill kunna kolla tillbaka på – folk, stunder, platser. Fakta Hela staden är ett monument Vad: Konstutställning utomhus runtom i Malmö inom ramen för projektet Antirasistiskt monument. Vilka: Utställningen består av flera tillfälliga verk av konstnärerna Hanni Kamaly, Arkiv S, Ikram Abdulkadir, Salad Hilowle samt Felicia Mulinari, Athena Farrokhzad och Saga Gärde från Amfi. När och var: Verken kan upplevas på olika tider och platser runt om i Malmö under 2022 och våren 2023. Mer om utställningen, konstnärerna och deras verk här: malmo.se/malmokonst Mitt Malmö-krönikan Jakten på kärlek och Köpenhamn Vi har åkt över sundet för att ragga. Betalat hundratrettiofem kronor vardera för att försöka hjälpa den sista i vårt gäng som fortfarande är singel att hitta kärleken. ”Det är ett emotionellt nödläge”, sa Jabba när hon ringde för en vecka sedan. ”Jag har svajpat slut på alla killar i Malmö, min senaste dejt gick åt helvete och jag kan inte besöka något uteställe eftersom jag gett mitt nummer till så många bartendrar och stammisar att det blivit pinsamt.” Jag försökte direkt komma på en plan för att hjälpa henne, eller något peppade, eftersom jag mycket väl visste vad de andra i gänget skulle föreslå om jag inte var snabb nog. Men innan jag hann öppna munnen i vår gruppchatt kom ordet. Köpenhamn. Det spelar ingen roll hur studietyngda, fattiga eller olyckliga de är. Den danska lågan tänds i alla deras ögon varje gång vi kommer in på Danmark och att åka över. Där finns mjukglass med sylt och gräddbulle, där finns två röda och en grön, där finns världens gladaste folk som sitter och dinglar med sina ben ner mot kanalen samtidigt som deras ansikten vilar i det lagom varma solljuset med gommen fylld av kall öl och smørrebröd. ”Det blir kul”, sa de till mig när jag för hundrade gången övertalades att hänga med. ”Och det är det enda stället man kan fly till som singel i Malmö.” Så satte vi oss alla samlade på tåget, garderade med allt det som perfekta wingwomen bör ha med sig. Det vill säga pennor och servetter för potentiella nummerlappar, ridpiskor för att locka uppmärksamhet och shots med små sure för att stärka självförtroendet. Vårt mål var Kødebyen. Köttbyn. Denna spretiga klubboas som av Malmöiterna avgudas mer än hela Christiansborg. Jag hade bestämt mig (för Jabbas skull) att inte klaga. Därför sa jag inte ett ljud om ciggröken som är så vanlig i Köpenhamn att det känns som den osar upp från asfalten. Jag sa inte ett ljud när mina kompisar köpte sina öl för 30 SEK och jag själv råkade köpa en cola (på tap!) som kostade 95 SEK. Jag föll till och med in i de andras lovord om det soliga vädret, och ignorerade helt att det blåste så kallt att det trots blå himmel kändes som Sibirien. Vi var ju här för att hjälpa Jabba att ragga på danskar. Vi satte oss ner på en bar och spanade. Skulle Jabba ta den packade killen som satt på huk tjugo meter ifrån oss och hulkade? Eller skulle hon ta de tio år yngre killarna som swishade förbi på en stulen kundvagn? Till slut upptäckte vi tre killar i vår egen ålder. En yuppie, en techentreprenör och en adelssnubbe (med klackring). Yuppien delade namn med en stor, känd filmfigur och ägde ett lika stort penthouse som sin fiktiva motsvarighet. Det serverades GT, och trots att de var lite stekiga à la Roman i tv-serien ”Succession” och försökte bjuda på kokain, så kändes det som vi ändå kanske hade hittat en kille till Jabba. Eller tre. Hon verkade klicka mest med adelssnubben som höll på att ge en detaljerad beskrivning av sin Malmö måste ha fyllts på med några nya killar. Aldrig mer ska vi låta oss luras in i den danska låtsasromantiken. Amanda Romare Producent och författare till hyllade "Halva Malmö består av killar som dumpat mig" Vill du skriva en krönika om ditt Malmö? Vårt Malmö betalar för varje publicerad artikel. Skicka in ditt förslag till: vartmalmo@yellon.se släkthistoria. Tills han lutade sig fram mot henne samtidigt som han pekade bort mot en av våra andra vänner: ”Jag skal ikke snakke med dig nu. Er hun single eller?” Det visade sig att alla tre killarna enbart var intresserade av just den kompisen, vilket inte bara fick Jabba utan oss allihop att känna oss förorättade. Så nu sitter vi på tåget på väg hem. Hundratrettiofem kronor igen. Eller står. För det är så mycket folk att vi får trängas. ”Det här är så nära jag kommer några killar i dag”, mumlar Jabba som står tryckt som en toastmacka mot två tyskar. Jag tittar på de två spetsskäggiga männen och tänker att det inte kan sluta så här. Jabba förtjänar något bättre. ”Vi går till Taproom när vi kommer fram”, fastslår jag, även om jag egentligen är för trött och bannar mig själv för att jag inte föreslog det från början, utan återigen gick med på bluffKöpenhamn som lockar med sina tinderprofiler men när man väl kommer dit så möts man bara av däckade män och gammalmodiga stekare. Malmö måste ha fyllts på med några nya killar. Aldrig mer ska vi låta oss luras in i den danska låtsasromantiken. Jag tänker på det gamla sällskapet ”Gräv bort Skåne” som varje år samlades vid gränsen till Småland och Halland och skulle gräva bort regionen från resten av Sverige. Själv känner jag för att ta mig ner till Öresundsbron och gräva oss lite längre ifrån Danmark. I en sekund tänker jag att jag är för hård. Sen får jag ett sms från den svinrika yuppien som blev sur när vi bestämde oss för att åka hem: ”Kan du overføre penge for GT:n?” Och jag känner att jag aldrig ska lämna Malmö igen. Från verket "Yaan Cuskanaa" i Folkets park. Foto Ikram Abdulkadir Ikram Abdulkadir började fotografera för att bevara ögonblickens känslor.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjcwMjg=