Vårt Malmö 15 13 snabba Namn: Zainab Jones Bor: Malmö Familj: Är gift och har två döttrar. Jobbar med: Utbildnings- ansvarig på Kompetenscentrum, strategiska avdelningen HVOF, Malmö stad. Modell, skönhetsbloggare på Damernas Värld samt driver det prisade Instagramkontot @min_melanin. Min favoritplats i Malmö ... Är naturen. Där återhämtar jag mig och fyller på med energi och kraft. Pildamms- parken är mitt ställe. Det bästa med Malmö ... Är att man känner sig hemma av att se människor från hela världen och känner värme och samhörighet. Jag äter gärna ... Etiopisk mat på restaurangen Enjera vid Möllan. Är själv från Etiopien, älskar maten och känner mig hemma där. Annars blir det mycket vietnamesiskt, afrikanskt och mat från Mellanöstern. När jag är ledig ... Är jag med familjen. Älskar att laga mat och bara vara med nära och kära. Läser helst ... Faktaböcker och vetenskapliga artiklar som tar en stor del av min tid. Lyssnar oftast på ... Lugn, avslappnande musik och internationella poddar inom medicin. Skrattar alltid åt ... Min man och mina barn. Hudvårdsprodukterna jag aldrig vill vara utan ... Solkräm och retinol. Bästa tipset för melaninrik hud ... Är att använda solkräm året runt eftersom det är lätt att få pigmentförändringar. Det är också viktigt att söka hjälp i tid för hudåkommor. Mitt Malmö-krönikan Samma gamla fulvackra stad Jag kommer ihåg när jag var liten och från vindsfönstret såg ut mot betongpelarna som stack upp ur havet. Min mamma berättade att dessa jättar skulle bära upp både vägbanor och tågrälser. Öresundsbron skulle förbinda Sverige och Danmark. Vid den här tiden var Malmö det enda jag kände till. Det enda jag egentligen visste om Danmark var att deras korvar var röda och att vår granne som agerat jultomte året dessförinnan även han var dansk och rödklädd. ”Har du sett Malmö, har du sett världen.” För sexåriga Johannes var det så. Jag insåg också att min pappa var av samma färg som den danska korven när han tog med mig på ett förstamajtåg på Möllevångstorget där jag under en grå himmel fick lära mig att skandera: "vi vill ha sex, vi vill ha sex, vi vill ha sex timmars arbetsdag!" Detta var långt innan jag hade någon som helst tidsuppfattning, än mindre ett arbete. Man väljer inte sina föräldrar. Inte heller väljer man sin stad. Du får lära känna den, precis som allt annat. När jag var tonåring var jag en slags punkhybrid. Jag och mina vänner hittade på hyss vart vi än tog oss fram. Då och då sprang vi från polisen alltmedan vi svor på att punken inte var död. Något annat vi svor på var att vi inte kunde vara kvar i Malmö. Detta hamsterhjul i vilket vi lärt oss vartenda hörn, ätit varenda falafel och kommit in på varenda klubb på Bergsgatan trots uppenbara moppefjun. Malmö var Malmö. Förbrukad. Som att äta gröt i en livstid. Jaha, nu då? Den ungdomliga revolten föddes ur tristess. Hemstaden är precis som föräldrahemmet, det är något man förr eller senare måste lämna. Hitta något nytt, något annorlunda. I samma veva började människor från hela Sverige att vallfärda till Malmö för att de var trötta på sina uppväxtorter. Bytt är bytt, kommer aldrig mer igen. Allt började att växa. Ur ängarna i Hyllie reste sig Emporias labyrinter ur jorden. Möllevången förvandlades till ett hipsterparadis och ingen förstod varför alla plötsligt skulle skaffa manbuns och prata mikrobryggerier. När jag åkte över bron såg jag den som min flyktväg. Början på något nytt. Flytten jag svurit på att jag skulle göra sedan jag var liten hade blivit verklighet. Efter att ha bott i Prag och Düsseldorf landade jag till slut i Berlin. Där drömde jag om att bli en del av det tyska teaterlivet. Men pandemin kom och med det också lockdown. Jag var inlåst i en främmande stad där jag inte kände varje hörn, inte provat varenda döner, eller tagit mig in på varenda klubb. När jag väl kom loss och återigen satt på tåget över Öresundsbron insåg jag att den inte bara var byggd som flyktväg. Det var lika mycket en väg hem. Jag kom tillbaka till min lägenhet på Möllan och morgonen när jag fick samtalet om att rollen i "Tunna blå linjen" var min satte jag på ledmotivet "Urban City" och tittade ut genom fönstret med ett leende på läpparna. Det fanns inget skelett av en obyggd bro i mitt synfält. Men vad gjorde det? Det var samma gamla gata, samma gamla pissgula tegel, samma gamla fulvackra stad. Mitt älskade Malmö. Något annat vi svor på var att vi inte kunde vara kvar i Malmö. Vill du skriva en krönika om ditt Malmö? Vårt Malmö betalar för varje publicerad artikel. Skicka in ditt förslag till: vartmalmo@yellon.se Johannes Lindkvist Skådespelare och dramatiker, aktuell som polisaspiranten Osmond i SVT:s succéserie ”Tunna blå linjen.”
RkJQdWJsaXNoZXIy MjcwMjg=