Vårt Malmö 19 Läsambassadörerna gör ett dagligt urval som kan passa alla. Läsambassadörerna Cirka 100 ungdomar i åldern 16–19 år har sommarjobb som läsambassadörer. Tillsammans har de valt ut barn- och ungdomsböcker för att sedan åka runt i hela Malmö för att inspirera till läsning. Syftet är att få fler unga att läsa, inte minst under sommarlovet, men även inspirera läsambassadörerna att själva läsa mer. ”Sommarboken” är bibliotekens satsning på läsning där barn och vuxna får en bok att ta med hem efter att ha läst eller lyssnat på tre böcker och skrivit en recension. malmo.se/sommarboken Mitt Malmö-krönikan Hiphopnestorns Malmöodyssé M itt Malmö är förknippat med lek och barndom. Jag föddes i Varberg och flyttade till Bellevuegården som tvååring med min mamma. Än idag har jag de bästa minnena därifrån. Malmö är den staden som har format mig – människorna, staden, arbetet, kulturen, allt! Både på gott och ont har jag upplevt riktig rasism och riktig humanism i Malmö. Jag växte upp med hårt arbetande svenskar, romer, afrikaner, folk från Balkan – you name it, blandningen var stor och min uppväxt på Bellevue var kantad av frihet. Vi sprang fritt mellan gårdarna. På den tiden fanns inte stan. Vi hade kullarna på Kroksbäck som kändes som stora berg i Alperna, där vi åkte skidor och pulka varje vinter. Vi gjorde allt i lag som barn. Jag började gå i skolan på Lorensborgsskolan och jag började spela fotboll med IFK Malmö. I vår lägenhet på Stensjögatan såg jag musik- videon till ”(Hey You) The Rocksteady Crew” på TV för första gången och blev helt tagen av den nya kulturen som senare skulle visa sig spela en så stor roll i mitt liv. Jag växte upp i ett hett hem med mycket så kallad ”svart kultur” – musiken, maten – Malmö hade på 1970-talet tagit in en del amerikaner som hade deserterat från Vietnam av personliga skäl, så vi hade en liten bas med svart amerikansk kultur i staden. Vi flyttade – jag, min mamma och min första syster som tillkommit i familjen – till Slussplan. Här blev jag ”stanare”, som vi kids som hängde på Gustav på 1980-talet kallades. Även om vi flyttade in till stan så kändes Slussplan lika ghetto som Stensjögatan, och områdena däromkring, Caroli och Värnhem, kändes som outvecklade parkeringsplatser. Det passade mig och mina nya kompisar, som sökte äventyr, perfekt. En dag tidigt på 1980-talet hade ”Breakin'”- filmen premiär i Malmö på en av biograferna. Jag gick med min mamma, om jag inte minns fel. När filmen var slut så stod typ alla de nya hiphopparna utanför biografen, redo att leva hiphop till max. Innerstaden i Malmö, från Slussplan till Gustav, blev vår fristad och fritidsgård. Stadt Hamburg och föreningen Kim Ung gav oss ungdomar en lokal samt verktyg att fullt ut leva ut våra hiphopdrömmar. Jag skulle säga att denna tid var den riktiga skolan för mitt kommande yrke som jag utövar än idag. Rappen – det var i Malmö jag skrev mina första rader, där jag fick lägga dem framför min första publik. På den tiden skrattade de mest åt oss, sa till oss att dra upp byxorna och att den här hiphopgrejen bara var en fluga som skulle dö ut snart. Här sitter jag som 50-åring och skriver detta, fortfarande relevant, fortfarande hiphop. Och det visade sig att just denna lilla kultur skulle bli den största ungdomskulturen i världen och skapa fler möjligheter för sådana som mig, än vad skolbänken kunde erbjuda. Sedan några år har jag börjat uppskatta de saker jag tyckte om när jag var yngre – närheten till det mesta, att ta en promenad i Pildammsparken, basta ute på Kallis. Jag gillar lugnet som kan uppstå även om det är en så kallad storstad. Malmö är inte alltför stort eller högljutt för min smak. Jag är en spontan person så en stad som Malmö, där jag kan ta en promenad ned till Möllan och kaffebaren, snacka lite med folk där, gå vidare till något annat ställe och göra likadant, är perfekt för mig. När jag reser och kommer tillbaka så känns det alltid så skönt att gå av tåget och dra in Malmö- viben i lungorna och njuta av att jag kan promenera hem. Jag kommer ihåg när Malmö inte hade universitet, jag kommer ihåg den första Malmöfestivalen, jag kommer ihåg de första Pågatågen. Mycket har ändrats, Malmö har blivit rikare på människor, kultur och historier. Här känner jag mig hemma, jag vet hur allt fungerar, jag förstår Malmöiten. Om vi alla som bor här är förankrade i Malmö och arbetar som människor för att göra denna stad bättre, att värna om det som är bra och tillsammans, med visdom, jobba emot sådant som skapar negativitet, så kan vi alla stolt säga att denna stad har jag varit med om att hålla vid liv. Vi ses på stan. Mvh, eran vän Adam Ps. En sak jag inte gillar med dagens Malmö är att alla bokaffärer är borta. Det är som att någon har bestämt sig för att Malmöborna inte gillar att läsa. Så det är något jag efterlyser, att någon öppnar en riktigt bra bokaffär. Om ni är rädda för att det inte ska gå runt, kombinera den med något annat som drar folk. Tacka mig sen :) Adam ”ADL” Baptiste Sveriges hiphopnestor och låtskrivare som har vänt hem till Malmö efter en internationell karriär. Framträder live på hemmaplan i sommar med soulkollektivet Blacknuss på Sound of Amfi, Pildammsteatern den 26 augusti. Vill du skriva en krönika om ditt Malmö? Vårt Malmö betalar för varje publicerad artikel. Skicka in ditt förslag till: vartmalmo@yellon.se
RkJQdWJsaXNoZXIy MjcwMjg=