Vårt Malmö 27 Vad hittar man om man gräver i Malmös underjord? Guld och skatter? Eller bara den skånska myllan med maskar och insekter? Vi besöker en intendent på Malmö museum för att få svar. Vi är under jorden, såväl bokstavligt som bildligt. Bokstavligt: vi har åkt hissen ner från markplan ett par våningar. Det är lite kallare härnere i Malmö museums centralmagasin ute i frihamnen. Och bildligt: museiintendent Yvonne Magnusson har plockat fram en dödskalle som hon håller upp framför oss. Under jorden, som sagt. Dödskallen tittar uppfordrande på oss. Den är åtminstone 700–800 år gammal, kanske äldre. Uppgrävd på 1980-talet, när centrala kvarter i Malmö skulle rivas och renoveras. Yvonne Magnusson berättar: – Man råkade på en gammal kyrkogård mittemot Åhléns-huset på Södergatan. En hel kyrkogård med 1500 skelett från tidig medeltid, 1100- till 1400-tal. Den var känd som en spetälskekyrkogård, men när vi tog hit en benforskare från Max Planck-institutet i Tyskland så konstaterade hon att inga av skeletten hade tecken på spetälska. Malmö är gammalt. Hur gammalt vet vi inte exakt, men det finns omnämnt i skrift sedan 1100-talet. Ursprungligen var det en liten kyrkby, som låg ungefär där Triangeln ligger idag. Sedan växte det. Stadsprivilegierna fick vi 1353. Skelett och sopor Malmö är byggt på kalkberggrund och det är unikt för den här delen av Sverige. Och det är med största sannolikhet också en av anledningarna till att vi ofta hittar kvarlevor av forntida lik här när vi gräver: skelett bevaras bra i kalkberggrund. Yvonne Magnusson ska alltså visa oss vad man hittar under jorden i Malmö. Och svaret är ganska enkelt. Förutom skelett, så är det sopor. – Ja, man hittar vanligtvis 600–700 år gamla sopor. Man hade inte samma renhållningssystem förut. Man hittar massor av matrester: skelettdelar av gris- och nötkreatur, och liknande. Sopor och lik, alltså. Och bruksföremål, oftast från köket. Yvonne Magnusson konstaterar att det mesta man har hittat är vardagsföremål, och lägger till: – Man kommer den vanliga människan nära. Hon håller upp ett antal bruksföremål för att illu- strera: en trefotsgryta man använde i matlagningen, en pipa, gjord i krita, som nog var den tidens slit-ochsläng-pryl, och en liten barnsko i läder. Att barnskon är så välbevarad förklarar Yvonne Magnusson så här: – Läder behöver fuktiga miljöer för att vara så här välbevarade. Den hittades i en gammal brunn. Skattkista Men någon chans att hitta en glittrande skatt borde det väl ändå finnas? Jodå, 1888 hittade några arbetare en förmultnad träkista i en källare i kvarteret Druvan mitt i stan. Den visade sig innehålla det största jordfynd som någonsin gjorts i Malmö. Där fanns 3516 mynt från olika länder, samt smycken, bägare, kedjor och dräktsilver. – Man misstänker att någon gömt undan denna skatt under sitt hus. Troligen under 1600-talet då det var mycket oroligheter. Sedan har något hänt, man har glömt bort det eller dött. Och så låg den oupptäckt i drygt 200 år, säger Yvonne Magnusson. Text Tony Ernst Skelett, sopor och skattkistor I Malmö museums underjordiska lager finns uppgrävda trefotsgrytor, tobakspipor i krita, en och annan relik, barnskor av läder – och medeltida Malmöbor. Individen i Yvonne Magnussons händer begravdes mittemot Åhléns på Södergatan, fast i en kyrkogård för spetälska, för sisådär 700–800 år sedan. Foto Peter Kroon
RkJQdWJsaXNoZXIy MjcwMjg=