28 Vårt Malmö Malmö under jord I åtta år har komediklubben ”Under Jord” roat Malmöborna. Man började, passande nog, nere i en källare. Vi tog ett snack med en av de tre ansvariga för att höra om hur det är att befinna sig under jord i Malmö: Petrina Solange – årets kvinnliga komiker. Ja, varför heter klubben egentligen ”Under Jord”? – För att det är Underground Comedy! Det här numret av Vårt Malmö berättar om vad som finns under jorden i vår stad. Vad är era tankar kring vad som finns därnere? – En muterad jätteråtta med morgonrock. Som Splinter i Ninja Turtles fast utan sköldpaddskompisar. Klubben har funnits i åtta år nu, vad är ni mest stolta över? – Att vi har lyckats skapa en klubb som komiker verkar gilla, samt att publiken kommer för att de gillar stand up och inte för att se utannonserade kändisar. – Vårt koncept är att vi aldrig går ut med namn i förväg. Vi bokar komiker som vi vet är roliga oavsett kändisskap och publiken litar på oss. Berätta om den kommande säsongen. Vad kan publiken förvänta sig? – Klubben drivs av mig, Johannes Finnlaugsson och Armann Hreinsson. Vi gästas av komiker från hela landet. Det blir slipade och lite mer etablerade favoriter, någon som uppträder hos oss för första gången och kanske en och annan comeback. Det blir kul och utsålt. Varför finns det så många bra humorklubbar och komiker i Malmö? Är det något i myllan härnere? – Jag tror det beror på att Skåne och framför allt Malmö och Lund har en lång och stark tradition av att producera humor. Både i radio och tv, och nu på senare tid även podcaster och inte minst stand up. Det finns många skånska humor- förebilder. Text Tony Ernst Konstnären som gick under jord Underjordisk skrattscen i Malmös humormylla Fakta Namn: Joakim Sandqvist Ålder: 35 Gör: Konstnär och lärare på Malmö konsthögskola Bor: Malmö Intresse förutom konst: Filosofi Konst: Senaste utställningen ”Just in Time” till och med 4 november på Galleri PingPong på Stora Nygatan. Fakta Under Jord kör stå upp- kvällar varannan onsdag på Malmö Brewing Co & Taproom med start klockan 20. Malmökomikern Petrina Solange är en av Skånes främsta humorförebilder och nyligen korad årets kvinnliga komiker i Sverige. Foto Pressbild Strandfynd från gamla Malmö, dumpade i havet, har fått ny användning som konst i Joakim Sandqvists händer. Foto Arkivbild Mjukt slipade tegelstenar från ett svunnet Malmö, räddade ur havet efter årtionden, kanske århundraden, som utfyllnadsmassa när staden växte ut i havet. Nu har de fått nytt liv. Joakim Sandqvist är konstnären som bland annat har undersökt vad som finns under jorden i Malmö. – Det började som ett sätt att försöka förstå staden och dess historia. Hur Malmös identitet skiftade från arbetarstaden till kunskapsstaden. En tid under 1990- och 2000-talen verkade det som att staden skämdes över vad den en gång varit, men numera försöker även nybyggda lägenhetshus i Västra hamnen skapa en industriell look, konstaterar Joakim Sandqvist. – Den industriella eran har fått ett slags kommersiellt nostalgiskt skimmer över sig. Men det är glädjande att se att de äldsta Kockumshallarna till slut tas om hand. Jag tror att man måste minnas för att kunna göra något bra framåt. Utfyllnadsmaterial Det här specifika konstnärsprojektet tog sin början med att Joakim Sandqvist hittade tegelstenar på stranden vid Ribersborg. – Jag tog med några av dem till min ateljé. De hade en spännande form, havet hade gjort dem nästan runda. Men man såg fortfarande att det var byggnadsmaterial. Så jag ville undersöka var de kommer ifrån och förstå sammanhanget. Joakim Sandqvist gick till fastighets- och gatukontorets arkiv. Han visste att Malmö till stor del bestod av utfyllnadsmaterial. Innan Västra hamnen skulle byggas ville staden veta vad som fanns i marken. Man grävde provgropar på en massa ställen och allt detta finns dokumenterat. Vad fanns i marken då? Joakim ler: – Tegelstenar, tjära, olja. Det gav en tydlig bild av en industriell era. Man dumpade allt möjligt här, och ovanpå byggde man senare det som skulle ge plats åt Västra hamnen. Olika eror Joakim Sandqvist samlade in fler tegelstenar från stranden och havet och murade sedan skulpturer av dem. Han beskriver det som en komposit av historien, där flera saker existerar parallellt: – Tegelstenarna jag hittade kom från olika eror, alla med blandad historia. Man kunde se hur de skiljde sig åt. Vi har haft olika standardiserade mått på tegelstenar genom tiderna. Samtidigt berättar de en historia om en industriell utveckling med lokal tillverkning av bland annat tegel, från början mer hantverksmässigt sedan mer industriellt. – Sedan upphör det då mycket tillverkning centraliseras och globaliseras. Det blev som en sorts kretslopp: – Man skulle kunna säga att skulpturerna är en bild av hur en stad kannibaliserar på sig själv och de egna berättelserna. Lera blir till tegel som blir till hus som rivs och åter blir till land när staden växer ut i havet. Vi människor plockar upp spår från det förflutna och lappar ihop historien i hopp om att finna vägen framåt. Text Tony Ernst Vi människor plockar upp spår från det förflutna och lappar ihop historien.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjcwMjg=