20 Vårt Malmö Reportage Tryggare på vägen till ett friare liv Sedan i år går samtliga förare, inom det som tidigare kallades för färdtjänst, en utbildning för att garantera säkrare resor. Vårt Malmö hängde med på en tur med med favoritchaffisen. Text Camilla Westemar Foto Peter Kroon Den 31 januari 2015 förändrades Iivet i ett enda slag för Thomas Wilhelmsson. Från att ha varit engagerad bilförsäljare och aktiv idrottare som aldrig var sjuk, blev Thomas delvis förlamad och blind på ena ögat efter en stroke. I stället för att ta bilen eller cykeln på en spontanutflykt är han nu beroende av serviceresor med specialfordon till allt, såväl sjukgymnastbesök som fotbollsmatcher. – Färdtjänsten är min länk till ett normalt liv och en förutsättning för att jag inte ska ligga i sängen resten av mitt liv, berättar han. Humorn och ”jäklar anamma-inställningen” har han definitivt kvar, Thomas Wilhelmsson. Vi träffas i radhuslägenheten i Malmö där han bor med hustrun Therese Rolfsdotter. Thomas är rullstolsburen efter sin stroke och beroende av hjälp från assistenter, sjukgymnaster och kommunens färdtjänst för att leva sitt bästa liv. – Det kommer alltid att finnas en Thomas före och efter stroken. Men mitt mål är att alltid leva fullt ut med de förutsättningar jag har. Och det betyder ett evigt träningsläger tillsammans med min sjukgymnast. Ren sadism, som att gå till tandhygienisten ungefär: Nödvändigt men inte så kul, skämtar han. Skillnad i vardagen Både Thomas och Therese är överens om att det är en halv vetenskap att hitta rätt i djungeln av rättigheter när man har ett funktionshinder. Färdtjänst är en av rättigheterna, och för Thomas Wilhelmsson del krävs det ett specialfordon som kan ta med rullstolen. Vid vändplatsen hemma hos Thomas har föraren Peter Andersson rullat fram den vita specialbussen. Han har kört serviceresor i 35 år och är många Malmöbors enda länk till livet utanför hemmet. – Jag trivs med mitt jobb, jag känner att jag kan göra skillnad i människors vardag och att jag behövs, konstaterar han. Peter Anderssons jobb är mycket mer än att bara köra bussen, menar både han och Thomas Wilhelmsson. Det finns mycket en förare kan göra för att resan ska bli en positiv upplevelse och inte bara en färd mellan två punkter. – Självklart att jag kör lugnt och tryggt. Jag försöker också läsa av den som åker med mig: Är han eller hon rädd eller orolig kanske? Då kan en hand på axeln räcka för att det ska kännas bättre. Viktigt med empati Thomas Wilhelmsson tycker att det är ett härligt gäng som kör specialfordonen, det är fler än Peter Andersson som skjutsar honom och förutom det självklara körkortet betonar han andra egenskaper hos förarna: – Man ska anställa en människa, någon med social kompentens och empati. Serviceresor är inte en slags varutransport, det är viktigt att förarna tar reda på hur vi vill ha det och att de har en social förmåga. – En färdtjänstresa kanske är den enda sociala kontakt en person har den dagen, fortsätter han och berättar om möten med personer han troligen aldrig skulle ha träffat annars. Thomas Wilhelmssons assistent Robert hjälper till med jacka och skor innan Peter Andersson tar över för att köra rullstolen ut till bilen. – Allt bra? Är du fastspänd, undrar han innan de rullar över tröskeln och ut mot den specialbyggda minibussen med rullstolsramp. Just i dag har Thomas Wilhemsson inga medpassagerare. Det blir bara en kortare tur med lite snack i stället för kanske en glassutflykt, ett pass på gymmet eller en fotbollsmatch. Och självklart fyrar han av ett par skämt innan Peter Andersson lägger i ettans växel: – Vet du hur man bäst får kontakt med en person i rullstol? ”Per-mo-bil” så klart, säger han. En färdtjänstresa kanske är den enda sociala kontakt en person har den dagen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjcwMjg=