Det är med lätta steg vi kliver av bussen i Brösarp. Vanligtvis släpar vi tunga ryggsäckar med stormkök, tält och sovsäckar men inte idag. Ryggsäcken väger bara några kilo när vi vandrar över daggstänkta kullar och letar efter den stora röda markeringen på Skåneleden. Vi har beslutat oss för att njutningen ska stå i centrum. Relativt korta dagsturer, bra boende och långa middagar. Första dagsetappen är ner till Vitemölla för att nästa dag ta oss vidare till Simrishamn där bilen väntar. Daggen och dimman skapa en speciell stämning när vi klättar över staketet i kohagen följer de röda markeringarna som säger att vi är på rätt led. Backarna böljar alldeles lagom för att skapa lite variation i vandringen. De små kontrasterna blir intressanta. Vi korsar ängar för att sedan ta oss igenom små skogspartier för att sedan vandra längs åar. Dimman lättar och avslöjar en blå himmel. Ensamma ekar på stora ängar är bland det vackraste som finns och man väntar bara på att Ferdinand ska dyka upp När korna dyker upp känns det snarare som att vi vandrar igenom en reklamfilm för Bregott. Men det är dags att lämna tv-programmen bakom sig och till fullo njuta av Österlen istället. Området kallas ju ibland för Sveriges Toscana och när vi helt plötsligt vandrar längs med vinrankor och vingårdar så är det svårt att tro att vi är kvar i Sverige. Jag visste inte ens att man kunde odla vindruvor här, än mindre att det fanns vingårdar. Österlenvin är ett populärt vin som skapas här nere och som dessutom vunnit några utmärkelser. Det går att beställa på Systembolaget, om ni någon blev vinsugen. Vi tar oss ner mot havet och tar sikte på Skepparpsgården som är ett vandrarhem i STF:s regi. Det är en idyllisk gård nära havet med fantastiska smörgåsar och kaffe. Gården härstammar från 1700-talet och är en perfekt utgångspunkt för vandringar. Byn heter Haväng och ger skäl för sitt namn – här möter gröna ängar vita sandstränder och grönt hav. Hade det inte varit fullbokat hade vi nog valt att bo här men det visar sig att vi inte kommer bli besviken på dagens boende som bara är några kilometer bort. Vi vandrar barfota på stranden och dimman kommer tillfälligt tillbaka. Jag får associationer till D-dagen i Normandie (alltså jag var ju inte med, men har ju sett det på film) men fotografen Roger blir lyrisk och skapar som vanligt fotomagi. Vi är framme vid dagens slutmål – den lilla byn Vitemölla. Vi ser vår första äppelodling och slår oss ner under ett träd och pallar några äpplen som avnjuts liggandes i äkta Rasmus på luffen-stil. Det är de bästa äpplen vi någonsin ätit! Vitemölla är ett gammalt fiskeläge som först befolkades under tidigt 1700-tal. Idag är det nog mest känt för Vitemölla Badhotell och lämpligt nog så är det där vi ska bo den första kvällen. Som tur är så är Vitemölla känt för sitt kök och med trötta fötter tar vi oss upp till den inglasade restaurangen efter en uppfriskande dusch. Där väntar en utsökt femrättersmiddag. Det blir en orgie i smaker där varje ny rätt överträffar den gamla. Hjortfilé, rödbetsglass och svampconsommé är bara några av läckerheterna. Proppmätta kryper vi ner till rummet och vaggas till sömns till ljudet av vågorna som bryter in hundra meter bort. ► ALL THE WAY 23
RkJQdWJsaXNoZXIy MjcwMjg=